Överanalyserar, som vanligt..

E sitter och kollar runt på lite skolor som bör passa mig. Han hittade något som faktiskt lät riktigt lockande, jag är typ skrämd för att börja plugga igen (vet inte varför) men det här lät som något som verkligen skulle passa mig. Inredningskonsult!

Det är en skola som ligger i Danmark, man pluggar då på distans vilket leder till att jag kan plugga hemifrån (du behöver inte ens besöka skolan en endaste gång) och man lägger upp utbildningen hur man vill, vilket leder till att jag skulle kunna jobba samtidigt. Låter ju hur bra som helst och hur kul skulle det inte vara att lära sig mer om färg- och ljussättning och så vidare. Det är ju bara så jag!

Ändå tar mitt ”överanalyserande” över, ”Finns det jobb?”, ”kommer jag trivas/klara det?”, ”vågar jag?”. Varför kan jag inte bara bryta det gamla mönstret och göra något drastiskt utan att få en klump i magen? Jag erkänner, jag är rädd för framtiden!

Samtidigt så har utbildningen fått väldigt mycket beröm, det finns vidareutbildningar så man kan gå in djupare på speciella ämnen och dem säger att denna typ av utbildade människor är mycket eftertraktade. Varför tvekar jag ens, egentligen?