Nu har jag fått svaren från måndagens bäckenbottenmätning, allt såg tydligen helt normalt ut och jag borde väl vara glad för det antar jag? Men samtidigt känns det extremt jobbigt och läskigt, detta betyder ju då att jag helt själv måste ta ställning till hur jag vill göra.. På något sätt hade det varit så enkelt om det bara inte gick att föda vaginalt. Men ändå så vill jag ju få prova det. Vet inte om det varit bra eller dåligt att jag stängt av alla tankar kring förlossning fram till nu, jag går in i v.39 imorgon och vet inte alls hur jag vill göra, vågar jag föda vaginalt efter hur det gick förra gången? Vågar jag välja snitt när jag typ tycker att det var det värsta som kunde hända sist? Fan, förlossningen kan ju starta idag, imorgon, om en vecka eller två veckor och jag har ingen aning om hur jag vill ha det. Eller jo, det är klart att jag vill föda en frisk liten unge med en smidig vaginal förlossning, egentligen vill jag det, men vågar jag? Vågar jag låta värkarna starta och prova samma procedur igen? Är osäker på om jag ens skulle orka samma utgång som sist, två förlossningar i en, först flera dygn med värkar som sedan slutade med akut-snitt, det önskar jag inte ens min värsta fiende. Jag tyckte det var hemskt! Det är väl det som gör allting ännu svårare också.. Väljer jag snitt nu så kommer jag aldrig kunna föda vaginalt någonsin och det känns som en stor sorg så därför vill jag egentligen inte det. Men som sagt vågar jag försöka igen?
Det är sällan jag är så personlig och delar med mig av mina egna tankar här på bloggen men idag behövdes det, att ventilera är väl det bästa.. Någon med liknande erfarenheter? Någon annan som haft en första förlossning som slutade med akut-snitt men ändå haft en bra vaginal förlossning efter det? Hit me! <3
Hej Emily,
Jag har vart i nästan Exakt samma sits som dig! Min första dotter föddes efter 2 dygn med sååå jobbiga värkar, via ett akut snitt..Det var ju en lättnad, beslutet om att dom till slut skulle göra ett snitt (fastän jag från början ABSOLUT inte ville ha ngt), men samtidigt lite tråkigt..efter så många dygns kämpande! När jag vart gravid med min andra dotter så ville jag helst ha ett planerat snitt så det inte skulle kunna bli så Extremt akut bråttom som sist (med min första så sövde dom ner mig under snittet..jag fick träffa henne Flera timmar senare), men jag vart inte beviljad! Jag var Så ledsen och rädd att det skulle gå som första gången. Men, en natt gick vattnet.. och vid lunch dagen efter, 2 timmar från det att vi klivit in på BB, så var hon ute! Det gick så himla fort och smidigt andra gången, dom hann inte ens ge mig någon slags bedövning överhuvudtaget.. Jag tror och hoppas att det har gått Strålande för er där borta & att du sitter med fina lilla lillasyster i famnen nu!! 🙂
Brukar inte kommentera hos dig men kände att jag var tvungen nu. Hade precis som du flera dygn med värkar som sedan slutade med akutsnitt men mitt första barn. Är nu gravid igen i v20 och livrädd för att föda vaginalt. Önskar få snitt men här får man inte välja. Det är läkaren som bestämmer. Fick en så otroligt dålig start med dottern så jag känner bara att jag måste få veta allt som kommer hända den här gången. Klarar inte av alla överraskningar. Sedan är det en stor sorg att jag, om jag får snitt, inte får vara med om en vaginal förlossning nånsin. Men jag vågar inte och önskar så gärna en bra upplevelse denna gång. Min dotters förlossning var det värsta jag varit med om, så vill jag inte känna igen. Hoppas bara att aurora-teamet förstår mig…
Jag födde min första med akut kejsarsnitt och det var verkligen inte kul fast jag läkte bra. Jag blev gravid igen så ville jag ändå föda med kejsarsnitt då jag kände mig tryggare med det och vilken skillnad det är med planerad kejsarsnitt! Så bra! Kände mig så trygg! Kunde vara med min lillafamilj t.o.m på uppvaket. Man läker bättre med planerad kejsarsnitt, mitt akutsnitt tog 20 min, planerad tog 40 min. Man måste tänka att vaginalt är inte heller utan risker.
Födde på sös. Mina e födda 2012 ( mars) o 2013(nov)
Du är definitivt tillräckligt stark för att genomgå en naturlig förlossning, med tanke på att du redan gått så långt utan att välja bort det helt, ett tecken på att du är modig och stark och behöver bara den sista lilla pushen till att våga tro på dig själv. Jag står inför samma vägskäl som du om ett par veckor och har varit livrädd men har nu valt att lägga min första förlossning som var en fruktansvärd upplevelse bakom mig och släppa taget om rädslan. Nu hoppas jag och tror på denna upplevelsen blir helt annat och världens häftigaste och finaste upplevelse.
Hej. Min första son kom ut med katastrofsnitt, kom in och hade öppnat mej 5 cm hemma, lagom ont och klarade smärtorna bra, dock öppnade jag mej inte mer och sonens hjärtljud gick ner hastigt och han uppvisade tecken på att inte må bra alls, beslut om katastrofsnitt togs och jag sövdes snabbt,min son kom ut, jag var jätte dålig och hade svåra smärtor när jag vaknade på uppvaket, sonen var stressad och hade fått en infektion, problem med andning etc men efter en vecka blev vi utskrivna och mådde efter omständigheterna bra och fick inga men förutom psykiska då jag var säker på att mitt barn skulle dö där och att jag aldrig skulle vakna.. Efter ett tag vatt jag gravid och inför den förlossningen fick jag en tid på en Aurora mottagning och pratade genom hela tidigare förloppet, bestämde att jag skulle försöka med en vaginal förlossning och när de va dags åkte jag in i mkt God tid.. I min journal stod ju allt om min rädsla och personalen var toppen, vart en jobbig förlossning på 24 timmar och det sista var det nära att det återigen vart snitt då både jag och bebisen var trötta men ut kom han och vi båda mådde så bra, att få upp sin bebis på bröstet direkt, inte vakna på uppvaket med massa sladdar och uppkopplad mot maskiner med en helvetisk smärta var som en helt ny värld, jag insåg vad jag hade missat med första sonen och vad jag nu hade fått för min envishet och tidigare rädsla, väntar nu ett tredje barn och har hela tiden haft möjlighet att välja vilken utgång jag vill ha på denna graviditeten, vaginalt eller planerat snitt men kommit överens med läkare/barnmorska att vi försöker med vaginalt även denna gången..Så jag övervann min rädsla men är också medveten om vad som kan hända denna gången.. så hoppas på en bra förlossning med en pigg mamma och ett barn på bröstet även denna gång.
Förstår din rädsla, dina frågor och oro inför vad som komma skall.. satt i samma sits och kan fortf känna den där osäkerheten trots att jag gjort en vaginal förlossning efter snittet.. man minns ju hur fort allt ändras från att se ut att få super bra till att bli en mardröm mellan liv o död. Mitt råd är att lyssna till sitt inre.. göra d som känns absolut rätt för er i situationen och lita till att läkarna finns där med sin visdom och sin goda omvårdnad när eller om man behöver de. Lycka till!:)/
Hej Emily. Jag brukar inte kommentera på bloggar men just detta kändes som jag kan dela med mig av mina egna tankar. Min första graviditet slutade med akut snitt då min livmoder inte orkade. Just där och då var det drömscenario för jag hade haft konstanta värkarna 12h. Efteråt kände jag en stor sorg..var så inställd på att klara en vanlig förlossning och kände mig inte värd vår son, att kunna kalla mig mamma. Det tog någon månad innan jag kom över det. Nu väntar jag barn igen och denna gång ska jag ta ett planerat snitt! Då väljer jag själv! Vill inte att det ska sluta på samma sätt som sist. Och så spar vi på snippan;) Inom mig kanske det hade varit häftigt med en vanlig vaginal förlossning, men nu när jag tänker på hur det kanske kan gå med värkstimulerande o sugklocka och sånt så vill jag hellre vara hel där nere och få ett friskt barn än att föda vaginalt.
Stort lycka till!!
Min första förlossning slutade i akutsnitt efter ett dygns värkarbete. Visst var det inte ett drömscenario men jag upplevde ändå det akuta snittet okej, trots att vår dotter hade andningssvårigheter första dygnet och låg inlagd på en annan avdelning. Jag är en person som inte hakar upp mig på det som är negativt, utan ser det positiva med allt så det tror jag kan ha varit min ”räddning”.
I alla fall. Jag fick välja inför andra förlossningen. Jag valde snitt. Just för att jag inte vill ha värkar länge och en inte få min belöning, att föda ute mitt barn! För mig kändes det bättre att VETA vad som kommer hända. Det blir snitt, inga värkar. Så föds barnet. punkt.
Det var en enormt stor skillnad med planerat snitt jämfört med akut. Lugnt, harmoniskt, betydligt bättre återhämtning då jag inte var slutkörd efter en lång och smärtsam förlossning osv. Jag har en mycket bra upplevelse omkring det planerade snittet. Visst, var sjukt nervös under den dagen…på morgonen, när vi satt och väntade inne på rummet, när jag gjordes iordning osv. Var orolig över bedövningen men det gick verkligen så himla bra allt. Inget gjorde ont, allt bara flöt på. Bebisen föddes och skrek, pigg och finast i värden. Fick ha honom intill mig hela tiden ♥
Nu är han tre månader och jag kände mig helt återställd efter typ 14 dagar. Jobbigt att inte få lyfta annat än bebisen första 2 månaderna…ganska svårt att inte lyfta min dotter, men det gick det med 🙂
LYCKA TILL. Vad du än väljer.
Jag fick akutsnitt med första efter tre dygn med värkar.andra barnet föddes med vaginalt men med sugklocka. Jag sprack mycket och fick opereras efteråt men ändå: vagnial förlossning är så mkt bättre! Man mår bra efteråt och återhämtar sig otroligt fort! Skulle aldrig välja snitt igen.
Hejsan! Jag har dock inte blivit snittad men däremot så blev min första förlossning väldigt väldigt svår och väldigt utdragen. Hjärtljuden gick ner och det kom in massor av personal, läkare, barnmorskor och sjuksköterskor. Men som tur var så gick det bra trots allt att föda vaginalt. Han kom ut till slut frisk och kry. Min andra förlossning nästan 4 år senare som även den var vaginal gick mycket smidigare. Lycka till vad du än bestämmer dig för att göra.
Förstår din rädsla till 100%! Efter 4 dagar med hemska värkar på förlossningen blev det inte bara akutsnitt utan också komplikationer (för mig, dottern mådde hur bra som helst tack och lov) Är fortfarande osäker på om jag kommer skaffa fler barn. Men efter snart 2 år har jag nog börjat inse att jag vågar försöka mig på en vaginal förlossning. För snittet var ju ändå HEMSKT! Inte bara pga komplikationerna. Jag hade så väldigt svårt att känna någon kärlek till min dotter och drabbades antagligen också av PTSD med en väldigt djup depression. Var redo att ta livet av mig. Om det hade blivit bättre om jag aldrig behövt göra snitt får jag ju aldrig veta, men jag vill absolut inte göra ett snitt igen, även om det är planerat.
Jag vet såklart inte exakt hur du känner, eller om detta ens är till någon hjälp, men jag skulle nog ändå säga; försök dig på en vaginal! Jag tror att du kommer ångra dig mer om du inte gör det 🙂
Stort lycka till, vad du än väljer att göra, inget av alternativen är fel!
Åh va jobbig sits, förstår det hade varit enklare om det bara stod klart att det blev snitt, punkt slut.
Jag tror du kommer vara mer beredd denna andra gång, på en vaginal förlossning. Tror absolut du ska våga ! Kroppen gör nåt den varit med om innan vilket också ökat chansen för att det kommer gå bra!
Hej brukar inte kommentera, är dålig på det! Tycker absolut du ska köra på vaginalt förlossning, andra barnet brukar komma fortare 🙂 lätt för mig att säga, har 3 barn som jag fött vaginalt utan problem men min vän fick akutsnitt första barnet och var väldigt rädd inför andra men beslutade sig för vaginalt och det gick kanon och det var fantastiskt sa hon! Kör på det som känns rätt. Dock är ju återhämtningen så mycket jobbigare med snitt? Kram och lycka till!
Hej Emily
Jag är i en liknande situation som dig fast ändå inte.
Min första förlossning gick som den skulle fast av någon anledning sprack jag hela vägen och hade grymt ont efteråt i ett par månader och kunde varken kissa eller bajsa själv på ett par veckor. fruktansvärt tyckte jag denna period var. Nu är jag gravid med andra och jag har fått välja om jag vill föda med snitt eller vaginalt. Jag vill föda vaginalt MEN jag tror risken för att jag ska spricka så mycket igen är rätt stor så jag är livrädd. Tråkigt med såna beslut. Hoppas att allt kommer att gå bra för dig <3
Hej Emily.
Även om snitt blev den värsta tänkbara utgången förra gånge n så måste du förstå att ett planerat snitt artar sig annorlunda än ett akut.
Finns det istället ingen möjlighet att göra en plan? Mötas på halva vägen om förlossningsarbetet inte går tillräckligt framåt efter ex 1 dygn så gör man snitt? Så att det aldrig behöver gå så långt som till akut eller att du behöver ha värkar i flera dagar? Bara en tanke, vet inte ens om det är möjligt. Men tycker absolut.att du ska överväga en vaginal om det finns möjlihet att göra situationen ”bättre” än sist. Samtidigt bara för att förlossningen mes Noelia gick som den gick förra gången så måste du våga tro på en fin utgång denna.
Lycka Till.
Hej,
Känner igen mig så mycket i det du skriver. Min första förlossning öppnade jag mig inte fullt trots väldigt lång och jobbig latensfas. Stannade vid 5 cm. Det blev akut snitt efter 48 h på förlossningen. Jag kände så snuvad på allt jag sett fram emot. I efterhand misstänkte man trångt bäcken. Fick en smärre depression efter förlossningen pga detta. Jag hade svårt att ta in vad som hänt.
Inför andra förlossningen var jag ärligt talat mest inställd på planerat snitt. Blev nästan arg på läkaren som berättade för mig att ett sånt beslut inte skulle tas förrän väldigt nära beräknad förlossning, eget att bäckenröntgen var gjord. Resultaten visade att jag borde kunna föda vaginalt. Och då kom uppgivenheten. Jag var väldigt rädd för en till (misslyckad) vaginal födsel. Men när värkarna kom igång i v.38 (bara nån dag efter röntgen) och jag var öppen 4-5 cm redan när jag kom in till förlossningen så släppte lite av min oro. Förlossningen gick väldigt smidigt. Trots ansiktsbjudning på dottern. Jag är så väldigt glad över att jag inte hann bestämma mig för planerat snitt innan. Min andra förlossning var en upplevelse jag inte vill vara utan. Det är ju som läkarna säger, alla förlossningar är unika. Inget säger att nummer två kommer bli en upprepning av nummer ett. Lycka till i ditt beslut!
Hej Emelie! Min förlossning var exakt som din. Jag har också funderat på hur jag vill höra med nästa och efter en diskussion med barnmorska och förlossningsläkare så bestämmer jag mig för snitt. Varför? För att jag är helt säker på att ett planerat snitt är tusen gånger bättre och inte lila läskigt som ett akut där allt sker snabbt och på en redan utmattad och ledsen blivande mamma. Förlossningsläkaren sa att många blir besvikna när de efter ett akut snitt försöker vaginalt och det slutar i ett snitt till av olika anledningar. Jag tror det är bäst att förbereda sig på ett planerat snitt, allt går lugnt till, bebisen kommer och man är utvilad nog att återhämta sig snabbt. Dessutom, fina du, så behöver viningenting föds som urkvinnior, vi får fantastiska barn även med snitt! Viktigast av allt är ett friskt barn och en nöjd mamma. Önskar dig all lycka!
Hej!
Känner igen min rädsla i din även om jag nu inte fick akut snitt med min första. Min första son är född 2012 och den förlossningen var allt annat än bra. Låg ett dygn i värkar. Flera dagar innan hade jag så ont i kroppen att jag grät så fort någon tog i mig ( fylld med vatten). Öppningsskedet tog så otroligt lång tid tillslut fick jag ryggmärgsbedövning för att få en paus. När han väl hade kommit hela vägen ner och jag öppnat mig 10cm kom krystvärkarna. Värkarna etablerade och mötte varandra så jag fick aldrig en paus och hämta kraft, så låg jag i över en timma. Kroppen var helt slut och jag var nära att ge upp många gånger men eftersom sonen fortfarande mådde bra i magen väntade dom med snitt. Efter över 1h kom han men hade blivit så stressad i de två sista värkarna att han svalt fostervatten och fick därför tas akut till neonatal där han fick ligga i 1v. Min kropp var så pass tagen att kroppen inte stötte ifrån moderkakan av sig själv utan den satt fast så de blev kris även för mig. Flera läkare kom och efter mycket smärta fick dom ut den. Inte nog så fick jag postspinal-huvudvärk och var själv inlagd i 1v.
Nu i juli fick jag mitt andra barn. Hade haft många samtal ang min rädsla inför denna förlossning. Men allt gick SUPER bra. 5,5h från värkarna startade var vår andra son här. 20 min efter han var född stog jag upp och kände mig ”bra”. Så för mig har jag två helt olika förlossningar. De kan verkligen bli annorlunda. Vad du än bestämmer dig för har ni snart er lilla flicka här. All lycka till! Kram
Min första förlossning slutade i akut snitt efter tre dagars värkarbete. Min andra förlossning blev med sugklocka efter att värkarna lagt av. Kanske sugklockan inte hade behövts om värkarna fortsatt som de skulle, tror det var epiduralen som slog ut dem tyvärr.
Tredje förlossningen blev vaginal helt utan ingrepp. Jag är verkligen glad att jag födde vaginalt under den andra förlossningen trots att jag blev erbjuden snitt.
Har liknande erfarenheter som dig, min första förlossning slutade också i akut snitt efter 2 dygns värkar och försök med att få ut min dotter med hjälp av sugklocka. Jag öppnade mig jättefint men dottern hade roterat fel ner i bäckenet och låg lite tokigt. Nu inför min andra förlossning (dotter född i juni) hade jag några samtal med en förlossningsläkare, jag fick själv välja mellan snitt eller vaginalt och efter bäckenmätning som visade att måtten var bra så bestämde jag mig för vaginalt med löfte från läkare att jag skulle få kolla hur bebisen låg med ultraljud så fort jag kom in med värkar och att jag kunde få snitt om jag ändrade mig under förlossningen. Nu slutade tyvärr denna förlossningen också i snitt pga av att hon roterade fel ner i bäckenet. Jag vägrade sugklocka denna gången och snittet blev aldrig så akut som det blev med första dottern ( sen att jag förlorade 3 liter blod under detta snittet är en annan historia) men jag försökte iaf att föda vaginalt och det ångrat jag inte! Med allt detta sagt så tycker jag att du gör en förlossningsplan om du inte redan gjort det, med möjlighet att avbryta under tiden så man slipper plågas. Tror inte att min historia hjälper dig så mycket, men jag velade läääänge mellan snitt och vaginalt.. och jag ångrar som sagt inte mitt val =)
Hej Emily , jag är i exakt samma situation som dig, första april föddes min son efter 36h aktiv förlossning och jag var helt öppen i 6h men han satt fast av en anledning som ingen vet och tillslut blev det akutsnitt, och jag är nu precis som du inne i att få rönkten och få samtal men känns inte som att någonting kan ta bort min oro. Du får jätte gärna svara till min mail. Kramar ida
Jag har haft en liknade förlossning som dig låter det som och jag kan helt känna igen mig hur du tänker angående en förlossning nr 2.
Jag har varit iväg och ”bearbetat” min förlossning och pratat om ev ett barn till och hur vi skall gå tillväga då.
Som BM säger är ingen förlossning sig lik men det hjälper inte att höra om man är rädd men vill du föda vaginalt tycker jag att du ska satsa på det.
Det kommer med största sannolik inte bli detsamma och skriv ett förlossningsbrev och beskriv din rädsla och hur du vill att de ska stötta och behandla dig.
Du fixar detta galant! Stor kram